Bara liiiite längre...

Dagarna går alldeles för fort när man har kul. Det som tog oss veckor att få upp har tagits ner på mindre än två dagar... ändå har jag försökt förhala det hela och dragit fötterna efter mig söndag och måndag i försök att få det hela att bara vara liiiite längre...

Det gick så där...

Nedmonteringen började redan efter Biennalbyråns stängningsdags på söndagen.

När bokstäver och all kontorsutrustning var borta blev jag och skruvdragaren ensam kvar i Atsahuset på söndagskvällen... jag gjorde som sagt vad jag kunde med att förhala det oundvikliga, jag offrade mig även på de extremt sega godiskaninerna som låg kvar i skålen :D... då kom Wåge med nyladdat batteri till skruvdragaren... och jag tvingades istället ta ställning till om den 3 mm breda blåsan på lilltån kanske var så smärtsam att jag inte kunde skruva... det var den tyvärr inte visade det sig...

24 timmar tidigare stod här en stor gradäng, och av logerna under anade man inte ens en centimeter.

För att få bort allt och rensa Lilla Gasklockan hugger alla i där det behövs; producenter, skådespelare, snickare, assistenter & tekniker gör en gemensam insatts. Det är kultur det :D

Kari Ståbi har fixat all belysning som lyst upp festivalområdet. Detta som ett projekt för den ljusdesignutbildning hon pluggar. Att räkna och dokumentera antalet meter kabel hör till en av alla de saker hon nu gjort vid bortplockandet.  Hon har gjort ett gigantiskt jobb och både krypigt och klättrat för att få till den lilla extra mysiga ljussättningen på området. Applåder till Kari... och fyrbenta hjälpredan Malla så klart.

Tack också Malla för draghjälpen söndag kväll. I det kalla ösregnet kändes avståndet mellan gården och magasinet ofantligt stort när jag skulle bära in de hala trottoarpratarna med biennalaffischer. Hade fått låna Malla en stund, då Kari klättrade i träd, och hade hennes koppel runt handleden. Min energinivå var inte direkt den högsta då och Mallan tyckte jag gick lite för sakta så hon drog på :) och tur var det annars hade jag nog fortfarande stått kvar på gården hängandes över pratarna.

Fimphinkarna som faktiskt var riktigt roliga att göra ska samlas in också...

... och dem verkar ju ha kommit till nytta. :) Är det pant på fimp??

Två fantastiska tjejer Anki Thorell, volontärsamordnare och biennalens projekledare Anna Thelin har jobbat till blod, svett och tårar de senaste månaderna och under festivalen men lyckades ändå hitta en gnutta energi för att hjälpa höjdrädda mig med att få ner skyltarna som hängde i taket. Tackar för hjälpen :)

Hårt arbete kräver påfyllning och frukt, kaffe och även lite godis hjälper till.

Atsahuset börjar återgå till sitt ursprungliga skick.

I morgon tisdag blir det ett sista ryck med att köra bort diverse saker till diverse ställen stan runt. Klockan 15 kommer städfirman och gör rent hus innan nycklarna återlämnas. Därefter har jag blivit lovad kompledigt resten av veckan eftersom jag jobbat alla dagar utom en de senaste dryga två veckorna.

Har haft fantastiskt roliga veckor och veckor jag utan tvekan gärna skulle göra om.

Nu är jag dock en "lat långtidsarbetslös Fas3are" :) och måste rätta mig efter diverse totalt ologiska regler. Regler som säger att Fas3are bara får jobba vardagar mellan 8-17 och all annan tid måste tas ut som kompledighet... som om vi inte haft nog med "ledighet" under flera år som arbetslösa... "ledighet" man är så less på att man ibland funderar på att råna en bank bara för att kunna betala för att få städa stans samtliga toaletter med sin egen tandborste för att ha något att göra...

Men nåja man ska väl inte klaga... vad är väl en bal på slottet... man hade ju kunnat bo någonstans där det inte finns Facebook eller varit mångmiljonär utsatt för kidnappningsförsök :)

Huvudet högt, ryggen rak och njuta fullt ut... ännu är det inte riktigt riktigt slut på det roliga :D Yiiihaaaa!!!